Dag 143 - Om skeppsliv i allmänhet

Idag blev en bra dag. Från början såg det dystert ut; först säkerhetsbåtdrillgrej, sen training i 4h, och sen isträning i 3h. Inte alltför upplyftande och det var också så dagen började. Vi var tvungna att gå upp redan tidigt på morgonen (dvs innan 9.30) för att när nödsituationssignalen (vi visste att det var övning) kom masa oss upp till våra nödsituationsstationer. Eftersom jag är hyfsat överflödig innan Justin dragit så består min nödsituationsuppgift av att stå och se snygg ut och vänta på att eventuellt kanske bli skickad till någon gäststation om det kaosar där...

 

Efter att vi stått och chillat i solen på däck någon halvtimme skulle vi klämma in alla som jobbar på båten i teatern för ett ”all crew meeting”, vilket ju låter väldigt seriöst. I praktiken betydde det dock att vi i två timmar skulle sitta och titta på olika reklamfilmer för Båtföretaget. Hjärntvätt någon?

 

Jag hade väntat mig att resten av dagen skulle följa i ungefär samma måttligt upphetsande stil, men det visade sig att min training (typ sitta och lyssna på någon som snackar om säkerhet eller hur man ska uppföra sig eller liknande) var inställd. Så istället för att sitta instängd kunde jag för första gången kliva av skeppet. Att vi för dagen låg i hamn i Ajaccio, Korsika, gjorde knappast saken sämre.

 

Strand, sol, bad, mysig stad och så var jag genast på bättre humör. Dessutom ett tillfälle att komma åt internet, något som visat sig jävligt krångligt på båten...

 

Klev på skeppet igen på eftermiddagen, hann med ett gympass (beachpasset, också en humörhöjare), innan jag klev på isen för ett långpass. Det blev dock inte så överdrivet långt, efter drygt 1,5h tyckte både jag och Sarah att det fick räcka och vi la ner för dagen. Har snart lärt mig hela showen nu, även om jag redan har glömt bort det jag lärde mig i början...

 

Nu ligger jag i sängen och skriver, och hela båten gungar något fruktansvärt. Som tur är verkar jag inte ha anlag för sjösjuka, men lite obehagligt är det, speciellt när man är på isen. Jag förstår nu vad Radek menade när han förklarade hur man var tvungen att tajma hoppen så att inte båtens gungande gjorde att man landade innan man hunnit rotera klart. Eller som han uttryckte det ”if the boat goes up when you go down, you will not jump a triple. It is impossible, even if you shit your pants”

 

Over and out. Peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0