Idag är en ganska händelselös dag (utom dagens bästa händelse, Ida har lovat ringa) så jag tänkte beskriva showen. Showen är inte helt lätt att förstå, och jag har en stark misstanke om att det helt enkelt inte finns någon ordentlig röd tråd. Berättelsen är ganska löst sammanhållen och vissa nummer är helt enkelt... fristående.

Eftersom jag typ har lärt mig hela showen nu så har Sarah ikväll tvingat hela casten att komma och träna för min skull. Tanken är att vi ska ta oss igenom tre nummer, att det inte ska ta alltför många timmar, och att resten av casten inte ska hata mig alltför mycket för att dom får jobba extra...

Showen startar med Opening, där det är meningen att historien ska presenteras. Alla killar är klädda i vita rockar, tjejerna i olika ljusa klänningar som är nästan vita men inte riktigt. Utom Brittney som har en helt vit klänning och är den speciella tjejen som hela showen handlar om, ”the muse” (blir det musa på svenska?). I varje fall blir Max förälskad i Brittney och jobbar resten av showen för att få henne. I opening är vi andra killar inte helt intresserade av att få tjejen, däremot är alla (de andra tjejerna med) väldigt intresserade av att Max inte ska få henne. Hela numret utförs till någon klassisk musik ingen hört förut, och vi alla stapplar runt på isen (med 10 pers och en massa pelare och saker finns det ingen chans att någon ska kunna åka på riktigt).

Efter opening kommer ett gäng klädda i blått tight stretchtyg från topp till tå, inklusive huvudet. Det funkar på tjejerna, men showens gamling har lite svårt att dölja ölmagen. Tack för att jag slipper vara med i det här numret...

I nästa del av showen har Max solo, till låten ”you can't always get what you want”. Brittney dyker också upp och flirtar lite men försvinner sen. Max kommer på andra tankar och nästa nummer är ”The Gay Boy Trio” (som jag är med i, FML). Fast numret är ganska coolt, lite steg och saker.

Undrar om jag glömt något som ska in emellan, men efter detta kommer Robert, som är Ice Act, in med sitt ”killerwheel” som han snurrar runt i på isen och gör en massa spårade grejer. (wheel gymnastics är tydligen en sport, sök på youtube).

Efter Robert kommer ett ganska kul, om än inte så tekniskt svårt nummer. Vi sitter alla på små små stolar som vi åker runt på, med rockar som täcker stolarna så att vi ser ut som små små korta gubbar. Utstyrseln kompletteras av stora hattar och lösskägg. Därefter kommer Marina, som tagit över Brittneys roll som Den Vita Tjejen och leker golddigger till låten ”Big Spender”, för tydligen är dom små små korta snubbarna väldigt rika. I slutet har max ett solo med Den Vita Tjejen, nu i form av en tygdocka som sitter fast i hans rock, vilket faktiskt ser väldigt kul ut.

Nästa del är Beatles, min favoritdel (och med mitt solo). Det börjar med att en svarthårig tjej (Sarah) blir kär i Max, som är lite tveksam eftersom han vill ha musan, men han ger med sig innan han försvinner. Det är då jag kommer in och försöker flirta med den svarthåriga, vilket går riktigt dåligt, och jag kör mitt solo istället (”Can't buy me love”). Efter solot kör vi allihopa till lite olika Beatleslåtar. Och Den Vita Tjejen (Laura) hittar en blå Beatles (Mikki) att åka med och Max blir ledsen. Showens bästa del.

Om vi ändå haft en helt okay show fram tills nu så dör den helt i och med nästa nummer. Numret går ut på att vi knuffar lite olika skyltdockor fram och tillbaka över isen i fem minuter, inga steg, hopp eller piruetter alls. I början av numret brukar publiken applådera lite tafatt men sedan brukar stämningen dö helt.

Showen slutar med att vi drar igång finale, som brakar loss med ett 10sekunders bröllop (Vegas style) mellan Brittney och Max (out of nowhere) innan hela casten dansar discodans till ”rythm of the night”. Och så var det med den showen. THE END!