Då var det gjort, min första show. Jag vet inte men på något sätt hade jag förväntat mig mer. Mer...känslor? Det känns ungefär som att jag bara gjorde en show, och det gjorde jag ju med, men ändå...

Till att börja med var jag inte särskilt nervös, jag vet inte varför men det kändes inte som att det var på riktigt. Gick ut i opening, gjorde mitt, och allt gick faktiskt rätt bra med undantag för några små misstag. Resten av showen gick i ungefär samma stil, inget speciellt, inga konstigheter. Tills det var dags för mitt solo. Då tog jag tillfället i akt att visa vad jag går för...

Jag inledde stilsäkert genom att floppa axel, och ingen vanlig flopp utan verkligen en sådan när man kommer helt snett och ben och armar kaosar iväg åt varsitt håll. Men jag är snabb att hitta tillbaka till koncentrationen och går upp i 3S, som jag landar perfekt. På rumpan. Jag avslutar mitt nummer med en perfekt 2T. Perfekt är ju bra, ännu bättre hade det varit om jag gjort ett varv till i luften...

Show nummer två inföll samma dag, med skillnaden att Marina verkligen kände sig illamående och var tvungen att stå över showen. Detta innebar alltså att vi en halvtimme innan showen var tvungna att flytta allas positioner, göra om nummer, och ändra hela showen så att det inte skulle synas alltför mycket att vi saknade en person (till, förutom vår ena paråkerska som redan är hemma).

Trots allt gick show nummer två mycket bättre än den första, och jag gjorde bara lite små misstag i mitt nummer. Så man kanske får tro att jag var lite för nervig innan första ändå... Hursomhelst, det kommer fler chanser. Vi har ändå ungefär 70 shower kvar...

Anton