6/9 -11 – Om en oväntad dag och en speciell publik

Jag har huvudvärk. Dessutom ser mitt ansikte ut som jag skrubbat det med svinto, alternativt målat det med rött läppstift som bara nästan går bort när man tvättar sig. Och jag har enbart mig själv att skylla.

 

Fast jag ska inte klaga, det har varit en bra dag. Den började lite-ganska-jättesegt med jobb i Labadee. Dagens personlighet påträffades medan morgonhumöret fortfarande var närvarande, särskilt från Barbis sida (hon är verkligen inte att leka med då), vilket resulterade i viss skadeglädje när personen i fråga fick en hög (19 stycken för att vara exakt) knappt läskunniga filippinier på halsen. Jag brukar inte vara sån, men seriöst, när det, kvart över åtta på morgonen, kommer en kavat dykinstruktör och börjar lägga sig i när vi pratar med gästerna, försöker göra vårt jobb samtidigt som hon talar om för oss hur vi borde göra det trots att hon själv gör alla nybörjarmisstag, då tappar jag lite respekten. Men vi hade rätt kul åt henne under tiden. Fast jag kan inte låta bli att undra om jag inte varit lite likadan själv en gång i tiden…

 

Hur som helst, vid tolv kom en av cheferna och sa att det var så lite folk att jag inte behövdes längre. Det gjorde inte så mycket faktiskt, det var en riktigt seg dag på jet-ski-fronten. Jag gick och åt lunch och slutade på något vänster med att bli uppskriven på en zip line tour. (I Labadee har de en jättelång linbana som går från högsta berget, över bukten och ner till andra sidan ön. Skulle gissa att det är 300 meter lång eller nåt sånt.) Det var sjukt kul att få göra en sån grej, men det bästa var nästan när man stod på toppen och såg ner över dalen som slutade i havet, med skeppet som ensamt majestät framför det oändliga havet. Vansinnigt vackert. Filmade hela åkturen, så när jag kommer hem ska jag se till att det hamnar någonstans där alla som känner för det kan höra mig ropa ”Oj, det går fooooort”, med väldigt löjlig röst…

 

Och nu till delen som inkluderar mitt röda ansikte (och armar och axlar). När jag kom från Ziplinen mötte jag Joey och Freddie, som numer är mer eller mindre ett officiellt par, och hängde med dem till stranden. Eftersom jag trodde jag skulle jobba hela dagen hade jag inte smörjt in mig med solkräm, och när vi väl kom till stranden var jag så varm att jag bestämde mig för att bada innan jag smörjde in mig. Det var innan jag visste att vi skulle vara i vattnet i 1,5 timme…

 

Sen kom jag på att jag hade Learn to Skate, och fick springa tillbaka. De gick helt okej. Märkligt nog lärde sig de vuxna snabbare än barnen. Kanske är de bättre på att kontrollera sina rörelser, och det ger dem ett försprång när det handlar om så basic grejer som vi lär ut. Eller så hade jag bara övat upp mina teaching skills på barnen under timmen innan. Jag hade rätt kul i alla fall, trots att hjärnan kändes lätt bränd framåt slutet.

 

Imorgon börjar vi dagen med att åka sista numret ur showen inför alla anställda på skeppet. Ska bli kul faktiskt, även om det är tidigt (okej, klockan elva). Många här får aldrig chansen att gå till någon show, och vissa har inte ens sett is i hela sitt liv, så det ska känns bra att kunna visa vad man kan göra på den. Tror att vi kommer ha en publik som verkligen uppskattar det vi gör imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0