Söndagar är inte en vilodag för oss. Det är början på tre tuffa dagar, särskilt när vi gör western run. Idag hade jag tre timmar Box Office, följt av gästdrill, sedan tjugo minuters paus innan isträning och direkt därpå Seans isklass och sedan tech run. Snabbt middagsbreak innan 2h All Skate. Nu har jag en timmes paus innan Parade. Fast även om jag tycker väldigt synd om mig själv nu (dock inte sådär megamycket synd som jag gör ibland – den första All Skate-timmen var ganska spännande med trevliga gäster och en kille som behövde eskort till sjukstugan) så försöker jag tänka på alla stackars Facillities som måste släpa alla 4500 gästers väskor upp från Security till deras rum. I jämförelse med det har jag haft en slappardag.

Okej, nu försvann den delen av mitt humör som var bra. Fick just ett telefonsamtal från Jodeyne om att vi måste flytta om hela All Skate-disken och alla ställningarna med skridskor eftersom hon inte tycker det funkar bra på det sättet vi arrangerade det idag. (Tänker inte gå in på detaljer men enligt mig, Barbi och Mikey funkar det bra mycket bättre på vårt sätt.) Stort suck på det. Kanske borde söka jobb inom Facillities ändå…

Idag fick jag en känsla av att min engelska flöt mycket bättre än den brukar. More effortless, så att säga. Eller det är som om jag inte behöver tänka på grammatiken längre (av någon anledning har jag haft problem med has/have och was/were när jag pratat snabbt), och det gör livet bra mycket enklare faktiskt. (Peppar, peppar.) Dessutom var det några av gästerna som sa att de gillade min brytning (som jag försökt göra mig av med under de senaste veckorna, utan att lyckas). Faktum är att amerikanare, britter och andra engelskspråkiga inte tar det som en särskilt big deal om någon bryter, så länge de pratar korrekt grammatiskt sett. Bara det faktum att man säger ”accent” tycker jag tyder på att det anses vara mer av en personlig touch på språket än ett fel. Antar att det kommer från att det är så många länder som har engelskan som modersmål att det helt enkelt inte går att säga vad som är rätt längre. Och det känns rätt bra. En sak mindre att oroa sig över.

En kul sak som hände idag under Box Office var att ett par gäster jag bokade shower åt berättade att de hade släkt i Sverige, närmare bestämt i Huskvarna, där jag har en stor del av min släkt. Vi lyckades dock inte reda ut om vi hade några gemensamma nämnare, mest för att hon var så dålig på att uttala svenska namn. Dock tror jag att en av hennes släktingar hette något i stil med Gun Simonsson och jobbar som lärare någonstans i Huskvarna. Känner mina kusiner möjligen till henne? Vore supercoolt i så fall.

/Ida