Klockan är 00.35 och jag kom just tillbaka från Studio B. Inte så att jag hade tränat, idag (eller egentligen igår) har faktiskt varit en riktig slappdag – bara Audreys isklass stod på schemat. Den var för övrigt ganska rolig, vi körde isdans (som är MYCKET svårare än det ser ut), vilket var en bra övning för oss singelåkare som tycker det är jobbigt att ha folk närmare än 2 meter ifrån oss på isen.

Hur som helst, anledning till att jag satt i Studio B är att wi-fi-uppkopplingen varit trasig i fören på skeppet sedan typ tre veckor tillbaka. I min gamla hytt hade jag inga problem men här i entertainmenthytterna (trots att vi i princip är de enda som utnyttjar wi-fin) kan man inte ens hitta själva anslutningen. Men det håller på att fixas säger dem, så kanske blir det lagat lagom till när mitt kontrakt tar slut. (Nej, de har inte fixat min lampa heller.)

Detta innebär alltså att Studio B förvandlas till ett internetcafé efter klockan 11 på kvällen (internet är billigare då), vilket väl i och för sig är bra för datorernas kylning (tror i alla fall inte min dator, som för övrigt är döpt till Daisy, uppskattar att andas genom mitt täcke). Dock dog uppkopplingen ganska omgående efter att jag kollat min mejl, så det här inlägget får publiceras imorgon (idag).

Resten av den här veckan kommer vara väldigt soft. Vi har inga mer shower, och knappt något annat heller – förutom All Skate då, som trots att jag är lite bitter på hela grejen ändå är rätt okej.

Man kan för övrigt säga att jag avslutade veckans shower på ett minnesvärt sätt. Alldeles i slutet av finale är vi tre tjejer som gör en flygskärssekvens, och ända sedan jag kom har vi haft lite problem med tajmingen (vilket faktiskt inte enbart är mitt fel), men igår gick det sjukt bra. Första flygskäret såg till och med snyggt ut. Andra går också jättebra. Ändå tills jag råkar åka över ett litet gupp i isen, hamna på taggen och stupa totalt. På mage. Handlöst. Och även om det aldrig är trevligt att ramla på mage, så får jag säga att det är något mer otrevligt att göra det på en is som tio åkare gjort sitt bästa för att skrapa upp under 43 minuter (tänk asfalt), än vad det är att göra det till vardags. Det var faktiskt så otrevligt att jag brydde mig mer om hur min kropp kändes än om att ungefär 800 pers, inklusive Sylvia, såg det hela.

Det slutade dock inte allvarligare än med ett uppskrapat lår (nätstrumpbyxor hjälper inte direkt till när det kommer till att undvika skador) och lite små skärsår (ja, det liknar faktiskt det mer än skrapsår) på händer och armbågar. Sen upptäckte jag precis att mina revben ömmar, men jag tror inte det är någon större fara med dem. Det jag oroar mig mest för just nu är att jag troligtvis kommer få en ful solbränna på benet.

Som plåster på såren (höhö) gjorde jag dock en felfri andrashow, så har jag tur kollar Sylvia inte så noga på den första. Eller så kollar hon noga på båda och tycker att jag är en riktig kämpe. Eller så kollar hon bara på den första och tycker jag skämmer ut mig totalt. Det sistnämnda vore väl ändå ganska ironiskt – snacka om att offra sig för konsten, förgäves.

/Ida