21/9 -11 Om press och spänning

Sitter i sängen i min nya hytt och knappar på tangenterna. Har just pratat med Anton och har inte så väldigt mycket planer förrän klockan ett, när vi har parade rehearsals med de nya dansarna och dreamworkskaraktärerna. Jag har äntligen lärt mig min roll tillräckligt väl för att inte skämma ut mig totalt inför producenten som är här, så kanske slipper jag undan med bara rehearsals idag. Sen har vi två shower i kväll också.

 

Efter att ha pratat med Anton förstår jag verkligen hur stor skillnad rätt sorts Ice Captain kan göra. Hans Sarah verkar superskön, som en i gänget, medan min Jodeyne är mer en mamma för oss. En mamma som rapporerar allt vi gör till Sylvia. Pratade med Barbi om det häromdagen, att vi till och med känner press inför All Skate. Som när Jodeyne tittar in mitt i en session ”för att kolla hur det går” och passar på att ropa ut i högtalarsystemet att man inte får ha några kameror på isen, ler litegrann och säger till oss att ”ja, det är ju inte lätt att se allt”. Då känner man sig väldigt, väldigt dålig. Plus att man vet att det prydligt kommer skrivas i någon bok någonstans. ”15 sep, Ida visade bristande uppmärksamhet under All Skate”. Och tas upp i min evaluation i slutet av kontraktet.

 

Fattar inte hur hon orkar. Som Ice Captain får man 500 dollar mer i månaden, men om man tar det lika seriöst som min gör, så är det en väldigt ovärd befordran. Särskilt med tanke på att man som kostymansvarig får $400…

 

För övrigt känner jag att jag bott in mig ganska bra i min nya hytt, trots att jag inte tog med mig badrumsmattan. Har ringt Maintenance två gånger för att få min dusch och taklampa fixad, och pratat med samma sura tant båda gångerna. (”Ida, I’m trying to explain you, it came a guy to you yesterday.” “Yes, I know, but he did only fix the shower!”) Med lite tur ser jag kanske ljuset i slutet av veckan…

 

Har haft några dagar med axel- och nackvärk. Eller egentligen var det bara en dag som var riktigt illa, men den kändes vääääldigt lång. Tänk typ migrän, fast hela vägen ner till axlarna. Vet inte riktigt vad det beror på, men den enda orsak jag kan tänka mig är att jag försökt massera bort muskelknutarna jag alltid haft i axlarna, och att smärtan kommer från spänningar som släpper. Är efter omständigheterna dock osäker på om det verkligen är värt att ha mjuka axlar…

 

Tror jag ska ge den omtalade massören i Cozumel (som lätt gör halva sin månadsinkomst på konståkarna från vårt skepp) en chans på fredag, och om inte det hjälper får det vara.

 

So long!

Ida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0