Igår gjorde jag en sjukt smidig presentation av mig själv inför ungefär hälften av alla gäster ombord, större delen av entertainment-divisionen samt den nya danscasten. Den var helt spontan men ändå alldeles oförglömlig. Jag var klädd i min formella klänning, sminkad och i högklackat, hade precis bytt några ord med två av de nya dansarna och var på väg nerför trappan i teatersalongen tillsammans med Joey när det hände. Uppenbarligen är det för svårt att både gå nedför trappor och ta av sig namnbrickan samtidigt, för jag lyckas missa ett trappsteg, falla pladask på mage och kana en bit, tio minuter innan showen början. Som sagt, oförglömligt.

Det jag kan hoppas på är att den fantastiska show som den gamla danscasten (som försvinner på söndag) gjorde får minnena av min entré att blekna. Annars får jag väl hoppas att alla tycker som Joey;

”It was actually kind of cute; I just saw a big hair passing by.”

Fast det kanske inte var en komplimang när jag tänker efter…

Gårdagen var faktiskt ingen hit, rent allmänt. Vi trodde ju vi skulle slippa CocoCay den här veckan och gå till Nassau istället, men i sista sekund ändrar de sig tillbaka till den vanliga eastern run, vilket innebär extrajobb för mig (visserligen självpåtaget, men ändå). Så jag jobbade sex timmar ute i solen, och hade den sedvanliga huvudvärken därefter (helt omöjlig att undvika, trots att jag köpt ett par JÄTTEDYRA solglasögon som tydligen ska hjälpa). Sen var det All Skate med sådär halvmycket folk att man varken hinner stå och snacka med den andra som jobbar, eller är så upptagen att tiden går fort. Fast det hade ändå kunnat vara överkomligt om inte Jodeyne tillkännagjort att jag måste flytta på söndag. Suck, liksom. En hytt till att skrubba från golv till tak (bokstavligt talat).

Fast egentligen är det rätt bra. På grund av diverse olika byråkrater och blanketter kommer det nämligen bli så att jag bor tillsammans med Audrey – på pappret. Audrey bor egentligen med sin pojkvän, men på grund av de nya relgerna ombord (du måste vara antingen gift eller sambo för att få bo ihop) så får hon inte vara skriven i hans hytt. Därför kommer hennes väska bo under min säng, om någon kommer och undrar. Alltså; på söndag får jag min egen hytt, för resten av kontraktet! Wohooo! Inget mer hårföneri på morgnarna, och ingen som snor mina magneter.

I och för sig trivs jag bra med Erin, men hon ska bara vara här i tre veckor till, och efter det vet man ju inte vad som flyttar in. Tja, förutom dammråttor då. Problemet blir bara hur vi ska göra med alla de där sakerna som vi delar på här. Typ badrumsmattan (överkommen på smygvägar och sjukt värdefull häromkring), handdammsugaren (fast den var det faktiskt jag som fixade), telefonlistan (egentligen också min), och min handskrivna lapp med öppettider ombord. Hmm, egentligen blir väl kanske frågan om jag kan med att ta allting som är mitt. Om hon fönar håret på söndag morgon så blir det dock ett enkelt beslut…

De nya dansarna verkar vara som dansare är mest – lite snoffsiga och ytliga, i alla fall tills man lär känna dem. Det är märkligt det där, för det känns som om det alltid är så. Undrar om det kan bero på att de kollar sig själva så mycket i spegeln när de dansar…

Okej, jag erkänner, jag är på dåligt humör. Mina linser har varit bråkiga hela dagen, eller egentligen från i natt. Vaknade av att de sved nåt helt otroligt och var tvungen att ta ut dem. När jag vaknade på morgonen var ögonen fortfarande röda och det var ingen hit att sätta in linserna igen (men vad gör man när glasögonen har fel styrka?). Tror att de kan bero på att linserna börjar bli gamla, men eftersom jag troligtvis kommer göra mina pooldyk imorgon vill jag inte byta dem innan dess, ifall jag skulle tappa dem.

Känner verkligen hur världsomfattande mina problem är. Och det gör mig på ännu bättre humör…