I passed my dive test! Nu är det bara att klara av det i praktiken också… Förhoppningsvis kan jag hinna göra mina bassängdyk nästa vecka och de riktiga veckan därpå i Grand Cayman och Cozumel. Det vore fantastiskt! Har aldrig sett så klart vatten som i Cayman. Det är nästan omöjligt att förklara hur det ser ut där, för det är inte bara klart utan också alldeles turkost. Och då menar jag verkligen turkost. Som…tja, det enda jag kan komma på att beskriva det med är såna där tuschpennor man hade som liten, med verkligen lysande färger. Tänk dig en sån penna målad i vatten med solreflektion. Ett av Moder Jords underverk, helt klart. (Anki, jag hoppas du blir sugen nu!)

Fick just ett telefonsamtal från Lenny som är akupunkturist ombord. (Nä, akupunktör heter det va? Annars låter det som om hon är en dåligt klädd turist…) Vi har gjort en deal: Jag ska lära henne åka skridskor och hon ska försöka få bort min knöl på vristen. (Ni vet den från blodförgiftningen som blev dubbelt så stor efter operationen eftersom jag gick på is innan ärret var läkt. Ni som inte vet; den ser jättegroose ut. Och jag får dessutom skavsår på den hela tiden, vilket gör att jag börjat oroa mig för blodförgiftning igen. Peppar, peppar…) Lenny undrade om jag kunde ställa upp som demostrationsobjekt inför gästerna imorgon, och det tyckte jag verkade kul så det lovade jag göra. Vet inte vad hon kommer hitta på med mig, men förhoppningsvis överlever jag.

De ändrar vår rutt igen (vilket innebär att vi inte kommer göra en ordentlig Eastern run på minst två månader), på grund av hurricane Maria. Ni har säkert hört mer om henne än vad jag har, eftersom jag fick reda på henne i princip samtidigt som jag fick nästa veckas schema. Det gör mig dock inte så mycket – vi byter bara lite dagar på hamnarna och ändrar CocoCay till Nassau. Och det sistnämnda är bara bonus eftersom CocoCay är supertråkig och jag fortfarande är nyfiken på Atlantis i Nassau. Det är ju det där ”sjunkna” hotellet med världens vattenpark och akvarium. Har redan pratat med Barbi och det verkar som om hon och Michael är lika peppade som mig på att få en ordentlig dag där, utan båtdrillar och strömavbrott…

För övrigt har jag listat ut hur wifi:n på skeppet funkar, så jag kommer bli lite snabbare på att uppdatera bloggen – hoppas jag. Känns som om det börjar bli svårare att skriva intressanta grejer nu – saker och ting börjar liksom falla på plats och bli rutin.

En sak förresten. Marla, ni vet dvärgen som vi inte visste om det var en kille eller tjej? Det är en tjej. Fast det var inte det jag skulle berätta. Nej, faktum är att hon ska sluta. Hon kom ombord samtidigt som mig men säger att hon inte trivs alls, att det är som ett fängelse här. (”And you may think that I don’t know what prison is like, but believe me, I do”, på bredaste texasdialekt). Det är synd – jag gillar henne. Hon är en sån där person som man bäst beskriver som cool. Cool på riktigt. Inte sådär fjortisaktigt jag-är-så-himla-världsvan-så-du-fattar-inte-och-jag-kan-tugga-tuggummi-med-öppen-mun-också-cool, utan mer Jag-är-Jag-punkt-cool. Har egentligen inte alls umgåts mycket med henne (hon jobbar jämt), men hon känns väldigt äkta. Och det är så härligt. Särskilt här, när man inte vet om folk ler och hälsar för att de vill det eller för att det är företagspolicyn. (Vi har faktiskt en training som fokuserar på just ”greet and smile”.) Så det är tråkigt att hon försvinner. Dock har hon lovat mig sin handdammsugare som hon köpte på Walmart innan hon visste var man kunde få tag på dammsugare på skeppet (jag vet fortfarande inte var, jag brukar låna den som finns i Studio B), så inget ont som inte har nåt gott med sig (nej, nu är jag ond).

Visste ni förresten att dammsugare heter vacuum [vakjuum] på engelska och att ingen förstår en om man uttalar det [vejkjum]? Det är faktiskt väldigt värt att veta. Egen erfarenhet, oh ye…