Livet på båten är väldigt hierarkiskt. Man vet sin plats, man umgås eller snackar inte med vem som helst, och man uppför sig som det förväntas av ens ställning. För att alla skall veta var någonstans i skalan man befinner sig så har alla uniformer av olika slag. Längst ned finns de som sköter tvätten, städare, diskplockare, de som sköter baggage osv, något högre upp finns nissar som glider runt i olika overaller och fixar saker, osv, osv.

De som börjar betyda något har uniformer med olika antal ränder på axlarna. En rand är inte så stort, men när det börjar komma upp i fler än så så vet man att det är hyfsat viktiga personer. Eller åtminstone folk som önskar att de vore det. Högst upp hittar man kaptenen (den enda på skeppet som inte följer ”Golden Anchor Grooming Standards” utan går omkring i långt yvigt skägg) med en lång radda ränder på sin uniform (Fem? Fyra och en halv? Pinsamt att jag inte har bättre koll...).

Konståkare, dansare och musiker är en lite egen grupp i sig. Generellt räknas konståkare som ganska högt upp i rankingen, så vi kan känna oss viktiga och glada. Det innebär att vi i princip får snacka med vilka vi vill, undantaget möjligtvis de som börjar få en lång rad med ränder på axlarna. Jag vet inte riktigt hur många ränder vi motsvarar, men tippar på typ en och en halv...

Beroende på ranking får man sedan tillåtelse att vara på olika platser på båten. De som är längst ned får besöka sin arbetsplats när de jobbar, crewbaren (back deck), och några små ytor ”crew recreation area”. De får äta i crew mess, där man serverar slamsor, slemsoppa och annat hemskt. Ibland finns där rester som är för dåliga för att ätas av gäster eller viktiga personer och då är det fest i crew mess.

De som är lite viktiga för lov att besöka vissa olika restauranger på båten mot en liten betalning, besöka gästgymet, bada i poolen (om det är mindre än 4 gäster där) och lite andra roliga grejer. Konståkare är generellt privilegierade, vi får göra det mesta så länge vi uppför oss hyfsat och inte ser alltför sluskiga ut. Vi får också äta i staff mess, som är lite finare, lite bättre, än crew mess. Och även om man ganska snart tröttnar på maten så är den betydligt mycket bättre än i crew mess (vet jag eftersom jag äter i crew mess innan jag går och lägger mig, staff mess har bara öppet till 21 medan crew mess har öppet till midnatt).

Det är ganska kul att snacka med olika människor på båten. En kille som städar i studio B berättade för mig om sitt hemland (Guyana), vilka problem dom har där (korruption och onda indier) och liknande. Hemma hade han jobbat som polis men för att få det lite bättre(!) hade han nu tagit jobb på båten som städare. Han berättade att han tjänade 300 dollar i månaden, dvs ungefär 1800 kr, men att ungefär två tredjedelar av det han tjänade skulle gå till att betala pass, visa och liknande eftersom hans hemland inte riktigt ville att folk skulle kunna ta sig ur landet.

En annan kille på båten är en sån som glider runt med en massa ränder på axeln. Han är svensk, annars har han för många ränder för att jag skulle våga snacka med honom men eftersom vi är landsmän så går det före rang i det här fallet. Riktigt schysst snubbe faktiskt, lagom sarkastisk humor och skön attityd. Bland de första gångerna vi snackade frågade han vad man tjänade som konståkare. Det var medan jag ännu inte insett att han bakom ränderna var en jävligt trevlig snubbe, så jag vågade inte ställa samma fråga tillbaka. Åh gud vad jag ångrar nu att jag inte gjorde det...