Jag är trött. I går natt var det ett black light party för crew members. Det innebär inte, som man kan tro, att alla ljus är svarta, utan att man har en form av spotlights som gör att allt som är vitt och neonfärgat börjar lysa (ni vet som när man åker Sagoslottet på Liseberg). Inte ens klädkoden var alltså svart, så fråga mig inte varför partyt hette som det hette. Det var trevligt hur som helst. Så trevligt att jag stannade längre än jag tänkt och inte sov alls många timmar, eftersom jag gick upp innan sju (tror inte jag gått upp så tidigt sedan jag kom hit) för att kunna göra mina ocean-dyk så att jag skulle få mitt scuba diving certificate (dykcert. för dykning ner till 12 meter).

Det var faktiskt ganska intressant, när jag väl vaknat upp tillräckligt för att förstå vad jag höll på med. Det är en väldigt märklig känsla att stoppa huvudet i vattnet och lita på att en liten dosa ska förse en med luft. Första gångerna var det en ren viljeövning att ta det där första andetaget. Men det är förunderligt hur bra det funkar. Man får luften precis när man vill och i precis hur stor mängd man vill. Supersmidigt!

Vad som är svårare är att kontrollera hur snabbt man sjunker. Alla förändringar tar lite tid att visa sig i vatten, så för mig var det mer regel än undantag att jag släppte ut lite för mycket luft och plötsligt började sjunka som en sten, utan att hinna vare sig tryckutjämna öronen ta hänsyn till de havslevande varelserna. Och som gensvar på det fyllde jag min BCD (typ flytväst) med luft lite halvt panikartat och slutade naturligtvis med att susa upp samma väg som jag kom. Det är inte helt bra för öronen, upptäckte jag – har fortfarande lock för dem.

Mot slutet gick det dock bättre och jag hade faktiskt tid att se mig omkring där nere. Och… jag vet inte… Jag hade nog förväntat mig mer. Grand Cayman ska vara ett av världens bästa dykställen, men ärligt talat, det är bara vatten, sten och fisk. Och en sköldpadda som alla var väldigt fascinerade av. Jag kanske inte är tillräckligt mycket djurvän för att bli förundrad över sånt.

Ska dock ge det några försök till. Nästa vecka (förhoppningsvis) ska jag göra Open Water Dive, vilket innebär att jag får gå ner till 30 meter. Det kanske är roligare.

Något som helt klart är komiskt är att mina nya nätstrumpbyxor har ränder. Vi får dem av RCI, men dessvärre verkar det inte som deras största prioritering är dansstrumpbyxor. De är av usel kvalitet och har dessutom färgvariationer, som sagt. Det ser ut som om mitt solo är sponsrat av Adidas. Vi reklamerade naturligtvis det till huvudkontoret, och fick svaret att ränderna försvinner om man tvättar strumpbyxorna i te. Ja, jag är seriös. (Och dessutom sjukt nyfiken på vem som kom på det knepet.) Har inte testat det än, men det är morgondagens projekt. Vet dock inte om jag ska ta med mig strumpbyxorna till mässen och försöka peta ner dem i en kopp, eller om det är bättre att sno med sig en kopp till rummet. Jag tror att jag kommer bli ungefär lika uttittad vilket som. Sen undrar jag också vilken tesort som är bäst att använda; citron, apelsin, grönt te, mintte eller kanske vanligt english breakfast? Jag återkommer om detta.

Det är en hel del spänningar i casten just nu. Det är lite för invecklat för att gå in på i detalj, men om man säger som så att vår divisions högsta chef kallades in för att berätta för oss om vikten av att göra sin tidrapportering (vilken alla faktiskt gör), trots att själva spänningen utgick från huruvida man borde skickat dvd 1 eller dvd 3 till the big boss Sylvia, så kanske ni förstår hur lite folk lyssnar på varandra häromkring. Jag försöker hålla mig utanför allt, och lyckades på något vänster få båda sidor att tro att jag är på deras sida, vilket är ganska obehagligt. I och för sig skulle man väl kunna säga att det är praktiskt så länge det håller i sig, men som kommer bli väldigt jobbigt om det inte gör det… Känner mig som en ofrivilligt dubbelagent under Kalla Kriget (version 2 – ishallen).

Nåväl, det är bara 6,5 vecka kvar av mitt kontrakt – och jag har ingen aning om vart tiden tog vägen. Planerna på vad som händer efteråt går visserligen framåt, men saknar fortfarande vissa väsentliga pusselbitar. Men det är okej, jag tror det löser sig. Fast jag kanske inte firar jul hemma. Vi får se. Jag återkommer om det med! ;)

/Ida