Det gungar bra idag. Såna här oberäkneliga vågor som får skeppet att gå från sida till sida, med väldigt långsam rytm. Den typen av vågor som ger intressanta shower. Man kan liksom inte tajma hoppen eftersom man hunnit åka två varv runt isen innan skeppet tippat tillbaka, så det blir som att åka i en lång nedförsbacke – eller uppförsbacke i värsta fall. Det ser alltid så kul ut i gruppnumrena, eftersom vi, från att inte ha rört oss nånting hur mycket vi än tryckt på, plötsligt förflyttar oss över hela isen samtidigt när tillbakagunget kommer och i princip landar på varandra. Extra krydda i tillvaron, helt klart.

Min förkylning har gått från stadiet det-här-kommer-bli-tufft till det-här-är-tufft. Är så täppt att jag blir andfådd av att gå i trapporna upp från tvättstugan, vilket inte direkt gör tvättandet till en roligare upplevelse. Och alla som känner mig vet ju hur mycket jag älskar att tvätta redan utan förkylning. (För alla som inte känner mig kan jag förtälja att jag tvättar max en gång per månad hemmavid, när jag fått slut på strumpor. Och man kan väl säga som så att jag prioriterar att köpa strumpor när jag shoppar…)

Fick min efterlängtade akupunktur igår, efter att ha tillbringat morgonen med att ge akupunktören Lenny en privatlektion i ishallen. Vi hade väldigt trevligt. Faktiskt så kul att vi ska göra det till en veckogrej, vilket känns sjukt värt. Hennes mål är att komma hem till sin pojkvän, som alltid brukar skryta om hur grym han är på att åka skridskor, och utklassa honom totalt.

Tror dock att min utvecklade förkylning kan ha något att göra med att hon stack lite nålar i mig som ”skulle påskynda förloppet”. Det är väl i och för sig bra, men just nu känns det som om jag har snor ända upp i hjärnan. Hon tyckte min knöl på foten var högst intressant, och hennes teori var att den bildats på grund av att nerverna inte växt ihop efter operationen än, och att kroppen därför inte känner av att det är något knasigt där. Jag hoppas hon kan göra något åt det, för hela min vrist ser ganska desformerad ut just nu. Särskilt i högklackat.

Jag hade nånting jag tänkte berätta, men jag kan inte komma på vad det var. Tror att det kanske kan bero på att tankebanan är tilltäppt av kladd. Nä, usch vad äcklig jag är, nu får jag ge mig. Ber om ursäkt för att jag postar såna här intetsägande och egocentrerade blogginlägg, men för tillfället har jag lite svårt att se längre än näsan rinner…

Senare…

Nu kom jag på det! Igår råkade jag snacka med en av musikerna (jag vet faktiskt inte vad han heter, men han kommer från Ukraina, spelar trummor och blev helt fascinerad av att jag visste hur man sa pannkaka på ryska) och han berättade att han hade varit och kollat på vår show häromdagen, och att han tagit massor av bra bilder på oss. Fick dem på ett usb-minne, och även om jag inte riktigt kan säga att motiven är lika bra som färgbalansen (det är svårt att ta in action-bilder) så var det kul att få lite skridskobilder härifrån. Lägger upp dem på facebook så snart internet tillåter!

/Ida