Idag har jag shoppat skor (oh, detta börjar likna en modeblogg). Hittade en jättespännande affär i gallerian där de sålde billiga skor och väskor av varierande, eller kanske egentligen inte så varierande utan bara låg, kvalitet. Fick dock tag i vad jag behövde – ett par ballerina (eftersom jag klantigt nog lämnat alla mina hemma) och ett par flipflop (eftersom jag gick sönder mina älskade bronsfärgade som jag haft sen jag var 16). Nu är bara problemet hur jag ska kunna få plats med dessa i mitt redan överviktiga bagage. Antar att det blir till att slänga ut skridskorna.

Stora förändringar sker i casten. Sean var tvungen att åka hem eftersom hans mamma är sjuk, och han kommer inte att komma tillbaka. Tyvärr får jag väl erkänna att det nog inte kommer vara någon, förutom hans fru och en till, som kommer sakna honom. Han var en rätt märklig filur. Märklig mot det aggressiva hållet. Men han slipade våra skridskor bra. Vet inte hur jag ska klara mig i fem veckor till utan att få slipat…

Vi har nu fått reda på att the big boss Sylvia kommer ombord när den nya casten installeras. Det är bara det att hon kommer efter att vi haft vår sista show. Surt. Hade gärna velat åka för henne live, så att hon fick se ansiktsuttryck och publikreaktioner och sånt. Men som vår Production Manager så positivt påpekade (vilket i och för sig var oväntat, eftersom han inte är sådär väldigt positiv av sig) så får vi ju i alla fall möjlighet att prata med henne.

Audrey säger att Sylvia är en snäll kvinna, men att hon har läskiga ögon. Vet inte om det känns lovande eller inte, ärligt talat. Antar att det ger sig med tiden.

Annars består min vardag just nu av världsomvälvande problem som huruvida jag haft mina linser i en månad eller inte, när jag ska få en ny tv, om jag orkar tvätta eller inte (vanligtvis inte), om jag behöver dammsuga eller inte (vanligtvis inte) samt om jag ska sparka igång maintenance så att de kan fixa min lampa (men nu när det bara är fem veckor kvar känns det knappast värt det).

Förresten så låste jag mig ute igår. Eller det var faktiskt inte mitt fel, utan min rumsnyckels, som helt plötsligt bestämde sig för att ha en skadad magnetremsa. Klockan var runt halv elva på kvällen och HR var naturligtvis inte öppet, och numret man ska ringa om man blivit utelåst medan HR är stängt var det ingen som svarade på (som vanligt). Tog min tillflykt till Joeys och Mikeys rum och fick rådet att ringa Night Security som efter lite runtringande ficks tag på. De sa till mig att gå till Security Office som visst låg i andra änden av skeppet där jag fick fylla i ett papper som bevisade att jag gick med på att någon annan öppnade min dörr (amerikaner…). När jag fyllt i pappret sa mannen bakom skrivbordet att han skulle skicka någon att öppna min dörr. Jag frågade då hur jag skulle göra för att få en ny nyckel och han svarade att ”det går inte”.

”Vadå går inte?” frågade jag.

”Du måste vänta tills HR öppnar imorgon.”

”Så efter att du har släppt in mig så måste jag stanna i min hytt tills imorgon om jag inte vill gå igenom hela den här proceduren igen?”

”Ja.”

Man kan ändå inte säga att Security jobbar ihjäl sig för att få bort stämpeln som alla skepps mest hatade division.