14/10 -11 – Om sushi och spotlights

På grund av stormreparationer slapp vi drillen i St Thomas den här veckan, vilket gjorde att det för en gångs skull var värt att gå av innan våra två shower. Jag, Barbi, Audrey och deras gubbar bestämde att vi skulle ta oss downtown och gå på en sushirestaurang som Audrey kände till. Det var bara det att det visade sig att ingen av lokalborna hade hört talas om den här sushirestauranger, och den enda de kände till var semesterstängd. Audrey var emellertid säker på sin sak, så därför tog vi en taxi till den franska delen av staden och tänkte fråga oss fram där. När vi väl kom så långt var emellertid de flesta av oss väldigt hungriga och på ganska dåligt humör. Lyckligtvis slutade det med att vi hittade en restaurang (dock inte Audreys), faktiskt till och med ett sushiställe, även om det nog mer var tur en skicklighet att vi hamnade där. Det var nämligen den mest gömda restaurang jag någonsin sett. Vi gick igenom ett ganska väldigt skabbigt bostadskvarter, hamnade bland massa lagerlokaler och en fiskgrossist och slutligen något som liknade en förvaringsplats för gamla båtar. Och där låg ett ynkligt litet hus som visade sig vara en riktig oas om man gick runt till andra sidan. Supergod sushi och en fantastisk utsikt över vattnet. Lite långsam servering dock. Men det var okej, med tanke på att det i vattnet fanns jättestora hajliknande fiskar (som enligt servitören var helt ofarliga) som man kunde fascineras av medan man väntade. Det var en trevlig dag. Det enda som var synd var att vi var tvungna att gå ombord på skeppet sen igen.

 

Från en sak till en annan. Om någon läsare någonsin får för sig att jobba på skepp så vill jag helt klart rekommendera att spotta dansshowerna istället för att klä på dansarna backstage. Jag testade spotlightsen för första gången idag, och även om det var lite svårt att få ljuset att hamna på sångaren och inte på väggen ovanför, vid sidan av eller i publiken, så var det betydligt behagligare än att springa som en galen höna backstage och försöka klä på svettiga dansare samtidigt som man hänger upp deras använda scenkläder. Och det största pluset av alla; man får faktiskt se showerna!

 

Nä, nog med reklam här, nu ska jag lägga mig och läsa en psykologibok jag fick låna av Sean.

 

God natt!

/Ida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0