I förrgår klagade jag på att det guppade, men det var ingenting mot hur det rörde sig igår, när vi tvingades segla genom en storm.

 

Det hela började faktiskt i går morse, när jag, efter att ha ställt klockan tidigt och kämpat med mig själv för att över huvud taget gå upp ur sängen, gick ut på landgången i Port Canaveral. Och blev träffad av vad som kändes som en hink vatten, rakt i ansiktet. Det var dock inte nåt makabert skämt, utan ett tropiskt oväder som härjade. Jag skojar inte när jag säger att det regnade horisontellt. Vi brukar ju säga det hemma också, men jag garanterar att det är småpotatis mot hur det såg ut här. Det liknade mer bilderna man ser på tv från orkandrabbade områden. Och det var kallt. Trodde inte det kunde bli kallt här, men uppenbarligen är alla typer av väder extrema här, antingen det är varmt eller kallt. Att jag sedan fick vänta en halvtimme på bussen till Walmart gjorde mig inte på något kanonbra humör, men jag var ärligt talat mer orolig för att bussen inte skulle kunna ta sig över bron från fastlandet på tillbakavägen för att kunna bli särskilt upprörd. Det gick dock bra, och jag kom tillbaka i tid för att göra Box Office och Gästdrill.

 

Sedan pratade jag med Anton, innan jag bestämde mig för att ta mig i kragen och gå och tvätta. Tog dessutom med mig en bok ner eftersom jag inte hade lust att vandra upp och ner i trapporna för att kolla till att tvätten inte kastats ner på golvet av någon tvättfantast som bara måste ha en maskin just precis nu. Så jag satt där nere och läste, eller egentligen småpratade med folket där nere, när hela skeppet plötsligt börjar luta så mycket att det börjar läcka vatten ur maskinerna. På några sekunder är hela golvet genomdränkt. Irriterande, tänker jag och ringer Maintenance. Upptaget. Provar igen. Lika upptaget. Suck, tänker jag och plockar ihop min tvätt som precis blivit klar. Kan de inte svara i telefon får de skylla sig själva, tycker jag, samtidigt som jag försöker klättra upp för de tre trapporna upp till mitt däck. Detta var inte helt lätt eftersom vi fortfarande lutade ganska så rejält. (Senare fick jag veta att vattnet just då täckte fönstrena på babord sida på däck 3, som är menat att ligga ungefär 7 meter över havet.)

 

Kan ändå inte påstå att jag var särskilt oroad. Gick till min hytt och bytte om till mob dance, innan jag begav mig mot mässen för att äta. Kom dock inte särskilt långt förrän någon ropade att jag inte kunde gå den vägen. Hela I-95 (den stora ”vägen” som går genom hela skeppet på däck 1) hade blockerats av bagagekärror. Okej, tänkte jag och tog en av sidovägarna.

 

Det var inte förrän jag kom till bakre delen av skeppet som jag förstod att något utöver det vanliga faktiskt höll på att hända. Försökte gå upp för trapporna till mässen (däck 5), men blev fullkomligt översköljd av en flod av vatten redan när jag försökte ta mig upp till däck 3. Blöta skor, jippi, tänkte jag och fortsatte upp mot matsalen. Halvvägs upp möter jag dock en nisse som jag tror jobbar i HR Center. Han säger att det inte finns någon mat där uppe längre, att allt åkt i golvet. Antar att det får mig att se konfunderad ut, för han föreslår att vi ska gå och titta i Crew Mess. Det är dock lika illa där. Allt ligger på golvet – tallrikar, bestick, efterrätter, för att inte tala om en del stolar. Inte mycket att göra åt, så vi fortsätter tillbaka mot hytterna. Fast det var inte förrän HR-snubben svarade med ett gapskratt på min fråga om han visste om gymmet var öppet som jag förstod hur illa det faktiskt var.

 

Väl på rummet ringer jag Joey för att fråga om vi verkligen har mob dance idag, men jag hinner inte mer än säga hej förrän han skriker:

”Oh my goooood!!! Ida, are you okeeeey?”

“Well, yes”, svarar jag och fattar ingenting.

”Everyone’s been trying to call you for the last hour! Wanna come over?”

 

När jag sedan kommer dit och förklarar att jag varit och tvättat kollar folk (det var rätt mycket människor hos Joey just då) rätt konstigt på mig och föreslår att jag kanske ska ringa Jodeyne och säga att jag är okej. Så det gör jag, men det är inte hon som svarar utan Shaun (inte hennes man, utan den andre). Tydligen är den halvan av casten som inte är hos Joey hos Jodeyne.

 

Får ungefär samma mottagande av Shaun som av Joey, men när jag förklarar var jag varit börjar han gapskratta och säger nåt i stil med att det är så typiskt mig att gå och tvätta när alla andra är rädda för att sjunka.

 

Och jo, visst var det bra mycket guppigare än vanligt, men sjunka, det var väl att ta i, tänkte jag. Då gör kaptenen ett uttalande i högtalarsystemet om att alla måste gå till sina rum – det är den tryggaste platsen att vara på just nu. Om något skulle hända som gör det nödvändigt att gå till livbåtsstationerna så kommer detta meddelas. Skeppet kommer nu göra ett emergency stop, please everyone sit down.

 

Det var som sagt ganska illa. Min TV trillade i golvet (och det är inte en sån där liten sak med plattskärm, utan en stor tung maskin från 90-talet), en spotlight i Studio B (väger kanske 150 kg allt som allt) föll en våning och var några centimeter från att träffa Brian i huvudet. Alla spritflaskor i Tax free-shoppen föll i golvet (Royal Promenade luktar fortfarande likör), hela interiören i vinbaren Vintages kanande över till andra sidan, rakt in i den flödande spriten. Det var kaos helt enkelt. Och mitt i allting får vi en medical emergeny, som inte har något att göra med vädret, säger dem, men som morgonen efter visar sig kräva ambulansflyg till Bahamas.

 

Jag tyckte nästan synd om kaptenen där ett tag. Tror att han är i ganska mycket trubbel. Det ryktas nämligen att de två andra skeppen (Carnival och Disney) aldrig lämnade Port Canaveral, utan stannade där för att rida ut ovädret. Att reparera allt som gick sönder igår kommer kosta flera miljoner dollar.

 

När det värsta hade klingat av igår natt gick jag back deck och kollade, och tro mig, det var ingen vacker syn. Dörrar totalt avslitna från sina karmar, en vägg från ett litet sidoskjul låg tio meter ifrån resten av huset. Och vatten överallt. Jag vet att vi brukar klaga på att det är smutsigt back deck, men det var nog inte så här vi hade velat få det skrubbat.

 

Några jag definitivt tycker synd om är de som jobbar inom Facilities. Turnaround day är en lång dag för dem som det är, med allt bagage som måste levereras till och från gästrummen för att gå igenom säkerhetskontroller, och nu fick de dessutom städa upp runt omkring på skeppet hela natten. Jag hoppas de får en fet bonus för det. Stage Staff har det inte heller lätt. Efter att ha bundit fast och säkrat allt i teatern och Studio B fick de gå runt och knacka dörr bland crewhytterna för att se om någon eller något gått sönder där inne. Och detta tvingas de göra under samma vecka som de lägger ny is för oss. Snackade just med Kelly, som berättade att hon jobbade till 2 igår natt och började 4.30 imorse.

 

De ropade precis ut alla crew-aktiviteter som kommer pågå idag och imorgon i högtalarsystemet (bland annat våfflor i Crew Mess). Det är första gången det händer, så jag antar att de har lite dåligt samvete där uppe i ledningsrummet…

 

Tog en del bilder igår, och försökte filma litegrann även om jag inte tror att man riktigt förstår känslan från en liten videosnutt. Men när jag får tillfälle ska jag försöka lägga upp det på facebook.

 

So long!

Ida