Dag 31- Om en overnight i Lissabon
En sak som är lite tråkigt med att jobba på ett skepp är att vi aldrig är i hamn över natten, alltså inget nattliv (utom det som är på båten, vilket iofs inte är dåligt) att beskåda på ställena vi lägger till i.
Ibland blir vi dock tvungna att stanna över natten, som nu när vi ska över atlanten snart. För att ladda upp behövde vi tydligen två dagar i Lissabon för att bunkra förnödenheter eller vad vet jag. Tacksamt för alla som inte jobbar just den kvällen iaf...
Så för att redan från början förstöra spänningen för alla läsare så kan jag berätta att vi alla överlede, och att ingen blev så farligt skadad.
Medan många stannade i hamnkrogen så bestämde sig jag, Ilja, Vitali och Max för att satsa högre, och vi tog oss således in till stadens bardistrikt. Vi börjar i utkanten och betar av bar efter bar, tills vi inser att vi sitter på samma krog vi började på och således på något magiskt vis tagit oss runt hela området. Då inser vi att det är dags att tagga vidare, och Vitali, som är fullast leder oss vidare.
In i en taxi, och Vitali kommenderar: "to the best night club". 10 minuter senare stannar vi vid ett ställe som är helt totalt jättedött, utom en vakt i frack som står i dörren. Inträde är 45 euro per person. Tillbaka i taxin. Vitali tar kommando igen, "too much expensive, very stupid bliat!".
Taxin tar oss vidare till ett övergivet shoppingcenter. Det är dött, allt är dött. taxichaffisen leder oss in i shoppingcentret, som är nedsläckt, nedför några trappor. Jag är säker på att vi kommer bli rånade, och börjar fundera på om vi kan övermanna chaffisen. Han är liten. Har han kumpaner i närheten? Är han beväpnad?
"Here is night club" säger han, och pekar på en dörr som öppnas av någon form av dörrvakt. 10 euro vill han ha som inträde, men då ingår en drink. Eftersom vi inte orkar leta mer går vi med på det, och kliver in på klubben.
I två hörn sitter små grupper av snubbar, småsura, buttra. Inte riktigt någon livad nattklubb. I dj-båset sitter en enorm snubbe, som muttrar något i mikrofonen, innan en tjej kommer fram från bakom baren, upp på någon form av scen, och börjar slänga av sig kläderna.
Vi stannar på strippklubben tillräckligt länge för vi ska hinna dricka upp vår "gratisöl", och att Max ska hinna bli sexuellt antastad av en av stripporna. "Hey baby, i like you, you are nice, very strong, ohh, very handsome yeah, we go private dance, 85 euro, yes?"
Ganska snart är vi i en ny taxi, på jakt efter en ny klubb. Vi hamnar för tredje gången dennna kväll på jazzbaren vi började på, som börjar stänga ned för kvällen (söndag är uppenbarligen inte den bästa dagen att festa på). Vi bestämmer oss för att ge upp taxiresandet (Vitali har nyktrat till och vill inte betala längre) och börjar vandra på jakt efter mcdonalds och fyllekäk. På vägen dit hinner vi med att våldgästa ett vandrarhem, innan vi mätta och belåtna tar oss tillbaka till skeppet och hamnkrogen, innan vi kryper uppför landgången vid halv fem-tiden på morgonen. Vi har ju show redan vid 11.30.
Anton
Ibland blir vi dock tvungna att stanna över natten, som nu när vi ska över atlanten snart. För att ladda upp behövde vi tydligen två dagar i Lissabon för att bunkra förnödenheter eller vad vet jag. Tacksamt för alla som inte jobbar just den kvällen iaf...
Så för att redan från början förstöra spänningen för alla läsare så kan jag berätta att vi alla överlede, och att ingen blev så farligt skadad.
Medan många stannade i hamnkrogen så bestämde sig jag, Ilja, Vitali och Max för att satsa högre, och vi tog oss således in till stadens bardistrikt. Vi börjar i utkanten och betar av bar efter bar, tills vi inser att vi sitter på samma krog vi började på och således på något magiskt vis tagit oss runt hela området. Då inser vi att det är dags att tagga vidare, och Vitali, som är fullast leder oss vidare.
In i en taxi, och Vitali kommenderar: "to the best night club". 10 minuter senare stannar vi vid ett ställe som är helt totalt jättedött, utom en vakt i frack som står i dörren. Inträde är 45 euro per person. Tillbaka i taxin. Vitali tar kommando igen, "too much expensive, very stupid bliat!".
Taxin tar oss vidare till ett övergivet shoppingcenter. Det är dött, allt är dött. taxichaffisen leder oss in i shoppingcentret, som är nedsläckt, nedför några trappor. Jag är säker på att vi kommer bli rånade, och börjar fundera på om vi kan övermanna chaffisen. Han är liten. Har han kumpaner i närheten? Är han beväpnad?
"Here is night club" säger han, och pekar på en dörr som öppnas av någon form av dörrvakt. 10 euro vill han ha som inträde, men då ingår en drink. Eftersom vi inte orkar leta mer går vi med på det, och kliver in på klubben.
I två hörn sitter små grupper av snubbar, småsura, buttra. Inte riktigt någon livad nattklubb. I dj-båset sitter en enorm snubbe, som muttrar något i mikrofonen, innan en tjej kommer fram från bakom baren, upp på någon form av scen, och börjar slänga av sig kläderna.
Vi stannar på strippklubben tillräckligt länge för vi ska hinna dricka upp vår "gratisöl", och att Max ska hinna bli sexuellt antastad av en av stripporna. "Hey baby, i like you, you are nice, very strong, ohh, very handsome yeah, we go private dance, 85 euro, yes?"
Ganska snart är vi i en ny taxi, på jakt efter en ny klubb. Vi hamnar för tredje gången dennna kväll på jazzbaren vi började på, som börjar stänga ned för kvällen (söndag är uppenbarligen inte den bästa dagen att festa på). Vi bestämmer oss för att ge upp taxiresandet (Vitali har nyktrat till och vill inte betala längre) och börjar vandra på jakt efter mcdonalds och fyllekäk. På vägen dit hinner vi med att våldgästa ett vandrarhem, innan vi mätta och belåtna tar oss tillbaka till skeppet och hamnkrogen, innan vi kryper uppför landgången vid halv fem-tiden på morgonen. Vi har ju show redan vid 11.30.
Anton
Kommentarer
Trackback
