Kul datum idag. På Antons skepp har de gjort en grej av det och ska ha en fest på däck 11, med start kl 11.11 PM, men vad jag hört så är vi inte så roliga här. Det beror nog på att det är mer amerikaner på mitt skepp, och de är inte så bra på ordvitsar. Eller nummervitsar heller, verkar det som.

Vi har haft en ganska soft vecka, i alla fall slutet av den. Den nya casten är ombord nu, och eftersom de behöver så mycket tid som möjligt till att lära sig showen så flyttades våra shower från att ligga på tis-ons-fre till att bara köras på tis-ons. Två showdagar med två shower vardera på rad var rätt tufft (särskilt eftersom jag hade en helt brutal träningsvärk från en fitnessklass som jag så dumdristigt gått på några dagar innan), men det känns sjukt gött att ha resten av veckan fri.

Den nya casten verkar rätt okej, även om man inte kan anklaga dem för att ta initiativ till kontakt. Bara två New Hires, så man tycker nästan att de borde vara lite mer sociala. Men men, vi försvinner ju snart så det kanske inte är värt att lära känna oss alltför bra. Tjejen som ska ta över min plats heter Eva-Maria och kommer från Tyskland. Hon skulle egentligen ha varit i förra casten (alltså min cast) men tog någon medicin då som gjorde att hon inte klarade sin medical, och därför skickade de mig istället. Tänk om det varit tvärt om, och det hade varit jag som kom ombord nu…

Eftersom vi har Sea Day men ändå inte har något att göra så fick det bli tvättdag idag. Kan ni tänka er min glädje när jag kommer ner och ser att alla maskiner utom två (och en som är trasig) är lediga! Springer upp till hytten och hämtar allt jag har i kläd- och handduksväg, trots att jag egentligen hade tänkt vänta med sånt till nästa vecka. Man får ju passa på, när saker och ting för en gångs skull fungerar.

Fick för övrigt en ny TV idag. Ringde Maintenance häromdagen och fick en utskällning för att jag inte visste att de höll på att installera nya tv-apparater hos alla crewmembers och att jag därför ringde i onödan. Vi är verkligen som en stor familj här ombord…

Men hur det nu var så fick jag mig min tv. Lite oväntat att komma tillbaka till rummet och se att den stora, gråa koloss som brukar ta upp två tredjedelar av byrån krympts till en liten nätt 20-tummare med plattskärm. Me like. Enda problemet är att jag inte har någonting att ställa telefonen på längre. Jag tror jag kan överleva det.

Jag sitter här och funderar över om jag ska börja packa eller inte. Troligtvis blir det inte, utan jag sparar det till nästa vecka. Man blir så mycket effektivre när man drabbas av sista-minuten-panik. Största problemet blir dock att banta mitt bagage från de 28 kg jag kom med till det tillåtna 23 kg. (För denna övervikt klandrar jag dock min far, som påstod att INGEN bryr sig om de där viktgränserna när man flyger så långt som till Amerika. Det påståendet kostade mig 75 Euro.) Tydligen kan man donera de kläder och krimskrams som man inte vill ha till invånarna i Labadee i Haiti, och det låter ju som en bra idé. Lite bättre för samvetet än att slänga ner det i incineratorn i soprummet här…

Nu måste jag springa ner och stoppa in min tvätt i torktumlaren, innan någon annan entusiastisk tvättare får för sig att göra det åt mig för att komma åt min maskin. Vi kan ju inte riskera att mina spetstrosor blir förstörda…