Idag är en ganska bra dag faktiskt. Har just haft en riktigt trevlig All skate session med Joey. Vi pratade litteratur och buissness schools, och det kändes som om vi lärde känna varann litegrann. Det känns bra. Antar att det tar lite tid att komma in i gruppen, men att det ändå är på väg.

Gårdagen var dock lite spejsad. Först hade vi en life raft training (typ räddningsflottekunskap) i poolen. Det innebar att vi hade på oss våra flytvästar (gigantiska saker som man i princip bara kan flyta på rygg i), samtidigt som vi skulle försöka välta tillbaka en flotte som hamnat upp och ner, en och en. Det var väl ganska okej för de stora karlarna som bara behövde ställa sig på tygstegen som hängde ner och dra lite i handtaget för att den skulle flippa över, men för mig, som behövde klättra upp på hela skiten och försöka gunga över den på rätt köl var det betydligt värre. Ni anar inte hur stor en uppblåsbar flotte för 35 pers verkar vara när man får den över sig.

Under den där trainingen deltog en person (vi vet faktiskt inte om det är en tjej eller kille) som hette Marla. Hon/han jobbar inom broadcasting staff (det interna tv-systemet), är dvärg – inte större än en 12-åring, och dessutom icke simkunnig. Ändå gick hon/han upp där på bassängkanten, stod och laddade i någon minut – man kunde verkligen se ångesten i hennes/hans ögon, innan hon/han hoppade i. Jag var så imponerad. Men det var bara början. Kan ni fatta att hon/han klättrade upp på den omkullvälta flotten och lyckades vända den rätt, utan minsta assistans? Jag kände nån form av skräckblandad förtjusning när jag föll i vattnet med flotten över mig, men fatta för henne/honom som troligvis aldrig varit i djupt vatten innan. Tror aldrig jag varit så imponerat fascinerad i hela mitt liv.

1,5 timme i solen lämnade dock sitt spår i ansiktet på mig (dock var det inte så illa som jag väntat mig), vilket vi hade ganska roligt åt under middagen senare.

På kvällen fick jag lära mig mob-dansen och paraden. Deltog i dansen igår, det var rätt kul, inte något särskilt egentligen. Man gick upp på dansgolvet och började shejka loss och hoppades att gästerna (som haft möjlighet att lära sig dansen under veckan) skulle hänga på.

Paraden ikväll är jag betydligt mer nervös inför. Det var inte direkt en ordentlig inlärning jag fick igår, snarare en muntlig genomgång. När jag nämnde för teknikerna jag lunchade med att jag var nervös påpekade Dale så omtänksamt att jag troligtvis skulle gå åt fel håll och orsaka en seriekrock. Thanks, mate…Om bara en liten stund ska jag dock träffa Jodeyne för en lite uppfräschning, och sen är det dags. Det kommer bli kul! :D

Senare…

Det visade sig att bara för att man kunde stegen kunde man tydligen inte paraden… Hade ingen aning om när jag skulle vara var, eller var jag skulle vara när för den delen heller, så det hela var lite kaosigt. Men som tur är händer det så mycket samtidigt så det gjorde inte så mycket. Bara man rör på sig och ser glad ut, typ.

Direkt efter paraden hade vi en tech run på isen – vi körde alltså igenom hela showen med ljus och allt. Det gick betydligt bättre än paraden. Tror faktiskt att de andra var imponerade. Det känns bra.

Därefter sprang vi allihop och bytte om till svart/vita kläder eftersom det var farewell show, vilket innebär att vi går upp och vinkar på scenen i teatern. Det var faktiskt ganska mäktigt när den fullsatta teatern, 1500 pers, stod upp och applåderade. Jag tror de var nöjda med vår service.

Efter det gick vi upp till Windjammer, restaurangen där gästerna äter sina mål, gratis. När vi kom upp dit blev jag mållös. Det var den största buffè jag någonsin sett. Vi crew members kan äta middag där om vi säger till innan kl 17, eller om det är mindre än 25 andra från crewet som är där, till en kostnad av 3 dollar. Så värt! Bord efter bord efter bord med allt från sushi till kalkonstuvning. Och dessertbordet sen, jag säger bara wow. Det är värt att åka på kryssning bara för det!

Nu ska jag sova, imorgon har vi nån löjlig immigration check, kl 6 på morgonen!!