Mycket har hänt sen sist. I onsdags hade vi två shower, som faktiskt inte var alls lika nervösa som den första. I den tidiga showen råkade jag dock fastna i Seans skridsko efter ett lyft och föll pladask på ryggen, i öppningsnumret. Hallelujah. Men den senare gick desto bättre – då lyckades jag till och med ha roligt! Det var också då jag förstod varför folk gör det här i 15 år.

Hade en show idag med, som också var rolig. När man börjar slappna av lite mer känns inte elementen lika svåra heller. Man leker med det liksom.

Började träna dubbel axel igen på uppvärmningsisen – den har varit lite vresig sedan operationen. Målet blir att köra den i mitt solo innan kontraktets slut.

Snart ska jag upp till fotografen och ta en bild som, tillsammans med mina meriter (som känns ganska mediokra i jämförelse med de andras världsmästerskapstitlar), ska visas på skärmar innan showen börjar. Kul grej faktiskt, och ännu roligare är att jag slipper sminka mig inför det – tack vare dagens show är det redan gjort.

Ska passa på att bifoga en varning till alla befintliga och blivande lösögonfransanvändare: Om du vill återanvända dina fransar, skölj inte av dem efter användning. Det ger ungefär samma resultat som att limma ihop dem och sedan försöka kamma isär dem; fluffigt.

Igår var en cool dag. Hade för det första nästan inget jobb att göra, bara två All skate-sessioner, och dessutom låg vi, på grund av en hurricane, i samma hamn som Oasis of the Seas – världens största kryssningsfartyg. Som crewmedlemmar fick vi tillåtelse att gå ombord och ta oss en titt.

Oasis är enorm. Det känns inte ens som om man är på ett skepp. När man går på The Royal Promenade kunde man lika gärna varit i en galleria. Det finns en park ombord, världens soldäck, gym och solarium (ett sorts överbyggt utedäck med fantastisk utsikt), massor av restauranger samt hur mycket fritidsaktiviteter som helst.

Men bortsett från det var jag faktiskt inte så imponerad. Visst, hon är stor, med Freedom är så mycket snyggare inrett, tycker jag. På Oasis har man kört en modern, stilren design, medan man på mitt skepp får en känsla av lyx – vilket jag tycker är något som hör till när man åker på kryssning.

Jag och Mikey (vår amerikanske Michael) kom överens om att vi gärna skulle åka på kryssning på Oasis eller systerskeppet Allure, men inte jobba där. Det är helt enkelt för stort. Att hitta i crew areas på Freedom är svårt – och ska man från ena änden till den andra får man gott räkna med fem minuters promenad – men på Oasis verkar det omöjligt. Det är dubbelt så många anställda där, och minst 50 % fler gäster. När vi låg i samma hamn som henne var det totalt nästan 14 000 människor som kom till Cozumel, en liten Mexikansk ö. Jag tvivlar inte på att vi fördubblade invånarantalet den dagen.

Efter Oasis-touren åkte jag och Mikey in till stan för att skaffa lite tyger och blixtlås och sånt till våra dräkter (Mikey är vår kostymör när den professionella kostymören inte är ombord) och därefter var det tänkt att alla konståkare och dansare från de två skeppen skulle mötas på Park Royal, ett hotell i närheten av hamnen. Dock visade det sig att alla day pass på hotellet var slutsålda, vilket inte gjorde mig så mycket eftersom jag ändå inte hade någon länge saknad vän jag ville träffa där. Mikey blev dock lite nedstämd, och när de tillslut lyckades skrapa fram ett day pass gick han in, medan jag hängde med Barbie (Barbara) och hennes man Michael till ett annat hotell i närheten. Där åt vi lunch och låg på stranden några timmar. Och jag badade, för första gången här, i havet! Det var helt fantastiskt! Barbie lånade mig Michaels snorkelset, och jag blev helt fascinerad. Fiskarna är inte ens rädda för oss här. Man kan simma 20 centimeter ifrån dem, och de fortsätter bara smaska i sig alger (och diverse matrester från entusiastiska fiskmatar-turister, antar jag) utan att bry sig ett jota. Där fanns alla möjliga akvariefiskar – fast 10 gånger större. Svart-vit-randiga, blåa, regnbågsskimrande. Och, som sagt, stora. Den största jag såg var minst lika lång som min underarm+hand, och tjock som mitt lår. Superhäftigt verkligen.

Funderar för övrigt på att ta dykcertifikat här. Man kan visst gå en kurs på skeppet, till ett betydligt lägre pris än på land. I nästan alla hamnar kan man sedan hyra dykutrustning och ge sig iväg. That would be awesome.

Tjaa, vad händer annars? Inte så särskilt mycket egentligen, bortsett från vissa relationsspekulationer bland teknikerna. I tre nätter i rad har nämligen två personer befunnit sig i samma hytt – och de var inte rumskamrater. Väntar med spänning på hur detta ska sluta.

På tal om rumskamrater flyttar min nuvarande ut på söndag. Vi får se vem jag får nästa vecka. Börjar nästan undra om jag ska lyckas med att avverka en per vecka under hela min tid här… Det skulle nog vara någon sorts rekord i så fall.