Så är det lördag igen. Det är sista kryssningsdagen så det känns egentligen mer som söndag än vad söndag någonsin gör. Veckorna går väldigt fort faktiskt. Allting är så inrutat så man fastnar liksom i rutinen. Man planerar inte efter veckodag utan efter vistelseort; typ ”Labadee-dag” eller ”Grand Cayman-dag”.

Dock kommer nästa vecka bli lite speciell. Ni har säkert hört om Irene, som hittills fått X antal tusen amerikaner att ta till flykten. Måste säga att det finns vissa fördelar med att vara på ett skepp, om man kan förutsäga vädret så bra som vi kan idag. Vi fick ändra rutt den här veckan och börja bakifrån med Cozumel, men det är också det enda krångel vi haft. Dessvärre är ju inte hamnarna vi besöker lika flyttbara, och CocoCay, som är första stoppet nästa vecka, verkar i princip ha blåst bort. Det är en liten ö ägd av RCI, så det är egentligen ingen stor skada skedd – om man inte räknar det ekonomiskt sett för Royal Caribbean då. Istället gör det att vi får åka till Nassau i Bahamas nästa vecka! Kommer bli kul! Lite förändring i tillvaron! Tyvärr verkar det vara en skithamn, förutom ett jättestort hotellkomplex som heter Atlantis, och som verkligen har tagit sitt namn på allvar. Får se om vi lyckas få ihop lite folk som är beredda att betala 100 dollar för ett daypass…

Igår var jag på Chops för första gången. Det är en restaurang på båten, och helt apropå ingenting bestämde Barbara och jag att vi skulle gå dit och äta middag. Sen visade det sig att den ende som ville följa med var hennes man Michael, så det kändes lite smått pinsamt att gå upp dit med dem som någon form av tredje hjul. Men de är väldigt chill med sånt, så det var trevligt. Det kuliga med restaurangerna på skeppet är att man betalar en viss summa, och sen kan man beställa vad man vill. Så vi beställde väl halva menyn och sen åt vi vad vi orkade. Och det var SÅ gott! Det är verkligen inga dåliga kockar som anställs här.

Jag och Erin har jobbat ett tag på att få en av killarna från Housekeeping att städa vårt rum. (Inte för att det är så jobbigt att göra det själv, utan mer för att det är helt omöjligt att få tag på utrustning för att göra det!) Och igår lyckades vi äntligen få hit en snubbe som (mot en del dricks förstås) fixade nya gästlakan och –handdukar till oss. Och dessutom en badrumsmatta. Så värt! Nästa gång han kommer kanske han kan fixa oss ett nytt duschdraperi. Det vore helt underbart eftersom det vi har nu har mystiska röda fläckar som inte går bort…

Det är sjukt guppigt idag. Stormen känns definitivt. Många är sjösjuka men jag verkar ha klarat mig. Ser fram emot att gå upp på däck och känna vinden. Man får verkligen perspektiv på sin egen storlek när man ser vad naturen kan göra med en så här stor flytande plåtbalja.