Jag börjar trivas mer och mer här. Senast vi var i Cozumel hängde jag med de andra på ett event som hette Salsa and Salsa och som gick ut på att man först lärde sig göra salsa, och sen dansa salsa. Guacamolen jag och Mikey gjorde var fantastiskt! Fast dansandet struntade vi i och gick och badade istället. Det är helt underbart att bada i havet häromkring. Jag skulle kunna bosätta mig däri, helt ärligt. Det är så himla skönt att inte ens behöva fundera på huruvida vattnet är kallt eller inte, eller om det är dålig botten. För inget av det är fysiskt möjligt här, och det underlättar livet ganska dramatiskt. I alla fall strandlivet…

Igår var det farewell-show – sista dagen på kryssningen – och som alltid gick vi därefter upp till Windjammer och åt middag. Vi spenderade nästan hela middagskonversationen på att konspirera om hur vi ska få till förändringar i schemat. Som det är nu får vi nämligen en All skate-session här och en där, utspritt över hela veckan, istället för ett stort sjok under någon dag så att man kan vara ledig resten.

Jag kan väl tycka att det långa samtal som ämnet gav upphov till lite var att göra en höna av en fjäder – det är la bara att fråga Jodeyne? – men det var ändå rätt okej, med tanke på att folk faktiskt tog hänsyn till min åsikt och mina förslag. Men dagens mest minnesvärda samtal utspelade sig back deck med Joey framemot småtimmarna. Han sa bland annat att jag var mycket roligare än Lucie (tjejen som var här innan mig och som jag ersatte). Och det var så skönt att höra! Annars är alla jämförelser oss emellan alltid av typen  ”Lucie brukade…”, ”Lucie var bra på… kan du också?”, vilket börjat bli lite irriterande.

Men det var som sagt ett ganska trevligt samtal vi hade igår natt. Kom in på relationer och allmän syn på livet, och plötsligt utbrister Joey;

”Jag fattar inte hur du kan veta så mycket om sånt här när du är så liten.”

Tja, det är väl också en form av erkännande antar jag…